Gotlandsdeckare

Det har sista tiden blivit mycket Mari Jungstedt faktiskt. Jag började med att läsa hennes. Den döende dandyn innan vi åkte till Gotland och fortsatte med I denna ljuva sommartid när vi befann oss på Gotland.

Eftersom de är lättlästa och framförallt snabblästa, så köpte jag Den inre kretsen som pocketbok och den har jag precis läst ut nu, så nu känns det lite tomt.

Framförallt var det roligt att läsa miljöbeskrivningarna och vi kunde resa i Mari Jungstedts fotspår och det är extra roligt. Nu när jag läst den intre kretsen så kunde jag se en del utav platserna för mitt inre eftersom vi varit där och det ger en bok mervärde.

Annars tycker jag nog inte Jungstedt hör till de bästa författarna jag läst. Man kan läsa lite slarvigt och ändå inte missa så mycket. Det finns luckor i storyn och mycket upprepar sig. Fantasin tryter lite ibland och har man läst tre utav hennes deckare så räcker det egentligen om man inte som jag tycker att miljöbeskrivningarna är givande.